Vårtecken och hopp om livet

Hej vänner och läsare!

Tack för hälsningar under de här månaderna som har gått! Jag har tyvärr varit sjuk och krasslig och inte kunnat jobba mer än några veckor det här året. Världens jobbigaste luftvägsinfektion har flyttat runt mellan bihålor, hals, luftrör och lungor. Jag har varit sjukskriven av och till (mest till, tyvärr). Nu hoppas jag få hjälp av min underbara akupunktör att få ordning på alla obalanser i kroppen, jag har nu varit hos henne två gånger och ett tredje besök är inbokat. Den västerländska medicinen verkar ju inte bita (kan jag väl få tillåta mig att konstatera efter tre penicillinkurer à 10 dagar hittills i år samt en kur kortison), men som tur är finns det alternativ.

I dag var jag på en minitur och handlade lite mat (blev helt utsjasad och fick krypa ner i sängen efteråt), men passade på att på Pressbyrån köpa vårens viktigaste tidskrift, nämligen den som ges ut till förmån för de fängslade svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye i Etiopien. Hela summan (100 kr) går till deras hjälpfond (bl a till advokatkostnader och till omkostnader för de anhörigas resor, om jag förstått rätt). När jag läser och ser killarnas reportage blir ju min ohälsa – även om den har varit j-igt jobbig – lite som ”spik i foten”. Om man jämför, alltså. Självklart har vi rätt att ”vardagsgnälla” över det som är jobbigt, men det är bra att få lite perspektiv på tillvaron då och då . Köp tidskriften du också – innehållet är tankeväckande och starkt och utsidan har den här underbara ”haja till”-färgen! Och så gör du en god gärning!

Jag hoppas på att snart vara frisk och kry igen. Till dess sänder jag dig varma tankar och hoppas att vi hörs snart igen!

PS: Vitsipporna är inte utblommade ännu här i Borås, faktum är att de väl inte ens har knoppats. Men ett annat år såg det ut så här den sista april. Det måste innebära att det kan hända igen .

Tala varsamt, omänksamt och kärleksfullt om dig själv

Här kommer värmande ord för dagens andra halva:

Use Loving Words

The words that you speak about yourself, other people, and situations in your life are like putting in an order at a restaurant: They determine what you receive in return. When you speak thoughtfully, your life is filled with loving, harmonious experiences. When you speak harshly, negative energy is the result.

Today make it a point to choose only loving words as you speak. Notice how previously troubling situations shift in response. We can help you with this process, reminding you to see the best in everyone and everything. In this way, greatness comes to you!

Thought for Today: I speak lovingly about myself, other people, and situations. When I use compassionate words, I am voicing the ultimate truth. /Doreen Virtue, dag 32

Apropå det vi talade om förut i dag, om att släppa klankandet på sig själv, det där klankandet som kan kännas som om man släpar omkring på stora stenar. Helt i onödan, förstås . När skulle det någonsin vara befogat att släpa omkring på stora stenar? Möjligen om jag är en skulptör som arbetar i sten och fått motorstopp på grävskopan eller punka på släpvagnen – då kan det vara befogat att släpa eller rulla stenen en bit så att jag kan börja jobba och skapa igen. Men annars? Nä, tror inte det.

Läs dagens teman igen, i ljuset av den nya texten:

*Jag håller liv i mina drömmar – jag låter varken andra eller någon inre negativ röst tysta ner mina drömmar. Jag håller liv i dem!

*Jag släpar inte runt på tunga stenar som agg och bitterhet. Jag släpper dem. Igen och igen.

*Jorden och mänskligheten behöver mig, det är därför jag är här.

*Jag samarbetar med min kosmiska partner för att uppnå det jag vill: jag ber och tror i samma ögonblick att det verkligen är mitt. Min kosmiska partner har fantastiska kontakter och obegränsade möjligheter att åstadkomma vad jag än vill och önskar.

Fina du, sköt om dig. Ta verkligen hand om dig. Vi har ingen annan som är som du. Vi behöver dig, precis som du är.

Jorden och mänskligheten behöver dig – som du är

Ge aldrig upp dina drömmar – även om alla andra säger att du inte har en chans. /Maria Fontaine (2), 1 februari

Hur är det om det är jag själv som har den där negativa rösten och säger att jag inte har en chans?

Jag behöver påminna mig själv både om mina drömmar och om ansvaret jag har för mitt eget liv. I det ansvaret ligger också att ha de där drömmarna . Kan man ha ansvar för att ha drömmar? Ja, jag tror det. Själv har jag haft det så kämpigt på olika sätt de senaste månaderna att jag nästan tappat bort mina drömmar. Knapphet och brist har tagit allt större plats. Jag hör hur knäppt det låter; att knapphet och brist tar större plats. Hur kan brist ta större plats? Jag vet kanske inte hur, men jag vet hur det är. Det är så som jag har haft det.

När det där tvivlet sätter in, vad kan jag sätta emot? När ”allt” jag ser verkar vara bevis på hur dåligt det går för mig, hur långt ifrån mina drömmar jag lever – hur ska jag tänka då? Uppenbarligen är jag ingen expert , för jag har varit med på hissen en bra bit ner under ytan.

Igår tänkte jag att fastän jag känner att jag har noll koll, så kanske det ändå inte skulle bli värre av att jag bloggar igen. Så här är jag nu. Igen.

Jag har samlat på mig så många fina klokkällor nu att jag tänkte att jag kan botanisera lite bland dem på morgonen och ta den eller dem som jag känner talar mest till mig. Här kommer nästa:

Agg och bitterhet över tidigare försyndelser är som tunga stenar som tynger ner våra själar. Bara när vi släpper taget om stenarna kan vi få tillbaka vår inre frihet. /Maria Fontaine, 1 februari

(Maria Fontaine har gjort två boxar med klokord för alla årets dagar. De heter Tankar om Livet och Tankar om Livet 2. De finns nu med i min lilla arsenal av klokord.)

Det är svårt att tänka sig något bättre att få höra när man ångrar sig och börjar klanka ner på sig själv, eller hur? Släpp taget om de tunga stenarna som tynger ner din själ! Bland mina tunga stenar finns: skam för att jag inte lyckas bättre med att hålla liv i de där drömmarna. En del skulle säga att det inte går att bara släppa en sådan sten och tro att allt ska bli bra. Nej, det går kanske inte att släppa bara en gång, ”en gång för alla”. Jag behöver nog komma tillbaka till det flera gånger. Släppa igen, gång på gång på gång. Och även om jag skulle behöva släppa min tunga sten hundra gånger, även om det skulle vara så, så är det viktigt att jag släpper ”meta-stenen” med agg och bitterhet över att jag behöver släppa stenar. Inget blir bättre av agg och bitterhet. Lätt att säga, svårare att leva efter.

Vilka stenar behöver du släppa taget om just nu? Finns det någon sådan där tung och jobbig sten som du nästan vant dig vid att vandra runt med? Du behöver inte göra det. Du får släppa den.

När jag ska bläddra fram dagens ord hos Rhonda Byrne, fastnar jag på sidorna innan. Texterna där är också så bra! Här är de:

Både jorden och mänskligheten behöver dig. De behöver dig och det är därför du är här. /dag 30

Du har förmågan att befalla vad som helst. Här är något du kan säga för att befalla negativa tankar att lämna dig: ”Försvinn! Ni har ingen del i mig. Jag är ande. Jag har bara plats för andens goda och perfekta tankar.”

Aldrig har sannare ord sagts. /dag 31

Från det ögonblick du föds har du en kosmisk partner som aldrig under hela ditt liv kommer att vika från din sida. Denna kosmiska partner har fantastiska kontakter och obegränsade möjligheter och sätt att åstadkomma vad som helst som du vill och önskar. Tiden är inget hinder, storleken är inget problem och rummet existerar inte för din kosmiska partner. Det finns ingenting som din partner inte kan göra för dig.

Det enda du behöver göra är att följa de kosmiska reglerna. Att be om det du vill ha och sedan verkligen tro på att i samma ögonblick som du har bett så är det redan ditt.

Visst är det fantastiskt – hela kosmos och universum verkar för din räkning!/Rhonda Byrne, dag 32

Heja Rhonda! Själv har jag aldrig hört talas om kosmiska partners, men visst låter det bra?! Änglar har jag hört talas om, andliga följeslagare likaså. Men just formuleringen ”kosmisk partner” var det nog första gången jag hörde nu på morgonen.

Jag fastnar vid meningen: Denna kosmiska partner har fantastiska kontakter och obegränsade möjligheter och sätt att åstadkomma vad som helst som du vill och önskar. Vad som helst som jag vill och önskar. Det låter misstänkt likt det som jag skulle kunna kalla mina drömmar.

Vad är det jag behöver göra? Svar: Att be om det du vill ha och sedan verkligen tro på att i samma ögonblick som du har bett så är det redan ditt.

Vad vill du ha – vad vill du be om? En kombinerad affirmation och bön kan bli: ”Jag släpper allt tvivel (på utandning) – Jag ber om det jag vill ha (håll andan lugnt): ………. och tror att det redan är mitt (på inandning).”

Ja, jag tänkte att jag kan ändra lite i affirmationerna vad gäller andningen när jag tycker att det passar. Jag tror ju att det ligger mycket i det där med medveten andning, som jag har skrivit en artikel om. Jag tar inte upp hela metoden här, men i korthet går det ut på att jag kan hjälpa mig själv att andas mer effektivt genom att ”börja med” att andas ut (bland annat).

Dagens teman:

*Jag håller liv i mina drömmar – jag låter varken andra eller någon inre negativ röst tysta ner mina drömmar. Jag håller liv i dem!

*Jag släpar inte runt på tunga stenar som agg och bitterhet. Jag släpper dem. Igen och igen.

*Jorden och mänskligheten behöver mig, det är därför jag är här.

*Jag samarbetar med min kosmiska partner för att uppnå det jag vill: jag ber och tror i samma ögonblick att det verkligen är mitt. Min kosmiska partner har fantastiska kontakter och obegränsade möjligheter att åstadkomma vad jag än vill och önskar.

Fina du, jag önskar dig en härlig dag. Du är här för att jorden och mänskligheten behöver dig. Det är stort.

Vi hörs snart igen!

Livstecken den 16 januari

Hej kära vänner och läsare! Jag önskar dig en riktigt god fortsättning på det nya året! Det har varit lite dåligt med bloggande på sistone för min del. ”Till och med” WordPress har mejlat och undrat om jag ”glömt bort” min blogg . Men så här är det: I julas åkte jag på världens förkylning. Jag har faktiskt varit dålig sedan Annandag jul och legat i sängen sedan dess. Förutom onsdagen den 28 december då kära M och jag reste hem efter vårt julfirande. Det var senaste gången jag bloggade och då gjorde jag även ett inlägg till nästkommande dag (29 dec).

Med tanke på hur uselt det här året har börjat för mig när det gäller min hälsa, så kan det bara bli bättre nu. Jag käkar penicillin sedan en vecka och tänker att det väl måste börja verka snart. När M kom hem från jobbet i dag och hörde mitt hostande sa han att det där väl var ”old news” vid det här laget och att jag kanske kunde hitta på något nytt .

Kanske har du själv varit med om att man kan börja må dåligt mentalt och själsligt när kroppen inte hänger med som man vill? Så blev det för mig den här gången. Jag har verkligen deppat. Jag har letat tröst och uppmuntran i böcker och kan konstatera att jag fick både och i Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert (alltså den som blev Lyckan, kärleken och meningen med livet på svenska, blev tipsad om att läsa om den på originalspråk). Sedan har jag också läst om (nästan färdig) boken Drömliv: lycklig på riktigt av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander (Norstedts pocket, 2010). I båda böckerna har jag strukit under otroligt mycket. Det blir särskilt tydligt i Drömliv som jag ju läste för ungefär ett år sedan och skrev rätt mycket om här på bloggen, eftersom jag gillade den skarpt. Förra gången mådde jag jättebra och allt som stod i boken bara bekräftade saker jag redan ”visste och kände” – fast formulerat på ett underbart sätt och med väldigt nakna, ärliga egna berättelser om tillkortakommanden och svagheter från de två författarna. (Jag skrev så positivt om boken att Karin Nordlander fick höra talas om det från någon som hade läst bloggen. Hon hörde av sig till mig och vi var faktiskt och fikade ihop en gång i Stockholm när jag var där i september – kul! Vi har börjat skissa på att jag ska hjälpa henne att arrangera en meditationskurs i Göteborg. Det vore fantastiskt roligt.)

Hur som helst. Den här gången har jag alltså strukit under en himla massa i boken. ”Allt” talar till mig på ett särskilt sätt. Så mycket ger mig tröst och uppmuntran där jag befinner mig nu. Till exempel att jag blir rädd och orolig när jag låter egot sitta i förarsätet i mitt liv (och det var jag under lång tid i höstas när det gäller min förmåga att kunna försörja mig – jag ville ju bara ha ”lite koll” och det funkar ju inte så här i världen, men jag ville ändå…). Om jag däremot bygger upp och utvecklar kontakten med min själ och min inre röst och vågar förlita mig på den, så är ett annat scenario möjligt (inte bara ett, förresten). Det är det jag har strukit under nu.

I dag har jag varit och fått en bowenbehandling, som är en mycket speciell, härlig och mjuk form av massage, kan man säga. Den gjorde gott, särskilt som mitt otroligt stillasittande och sänggliggande liv de senaste veckorna gjort att jag fått ont i axlar och nacke… Efteråt satt Ulla och jag och småpratade lite och jag fick lust att dra ett klokord i hennes lilla skål. Det blev faktiskt tre stycken innan det var klart. Det stod: Acceptera och gå vidare. (Ulla sa att det kanske handlade om förkylningen ) – Du är stark. – Din visdom kommer inifrån.

De tre orden stämde bra överens med de klokord jag fick i en sådan där änglakortlek av Doreen Virtue häromdagen. De handlade om, i tur och ordning: att förlåta och gå vidare – att ha integritet och göra det som stämmer överens med min inre övertygelse – att vara en ljusarbetare och låta den gudomliga kraften strömma genom mig.

I julklapp fick jag bland annat boxar med klokord av Maria Fontaine som jag hade önskat mig. I Tankar om Livet 2 står det så här i dag, den 16 januari:

Vi borde aldrig vara rädda för tårar. De mjukar upp våra hjärtan, tvättar våra ögon och gör att vi ser klarare.

Jag får lov att ha usla veckor, när livet och tillvaron känns hopplösa och jag varken vet ut eller in. Sedan är det underbart när det går över och blir bra och jag mår okej igen! Men ingenting under de där svarta och svåra dagarna blir bättre av att jag klankar ner på mig själv och uttrycker förakt för hur jag mår. Jag får vara ledsen. Och det har jag varit de här veckorna. Väldigt ledsen.

När jag bläddrar i Rhonda Byrnes bok stannar jag till på 15 januari och tänker att det ordet stämmer bra på hur jag har haft det på sistone:

Det faktum att du börjar ställa frågor om livet är ett tecken på att du är nära ett riktigt genombrott.

Sanningen om livet finns tillgängligt för alla, precis som den alltid har gjort, men bara de som ställer frågor får svar och upptäcker sanningen. När vi ställer frågor och hyser en djup önskan om att få svar, då kommer vi att dra till oss svaren i en form som vi kan förstå.

För att få svar i livet måste du börja ställa frågor.

Tröst för mig just nu som varit nere på botten och krälat runt ett tag. Suck. Så kan det vara ibland. 

Men nu känns det bättre i alla fall.

Fina du, jag hoppas att jag kan blogga snart igen. Nu ska jag gå och börjamed middagen (vi ska testa ett nytt recept med lammfärs, återkommer om hur det blev). Medan jag lagar mat ska jag äntligen ta mig tid att göra en sådan där förkylningsdrink med ingefära, citron och honung, som jag ju egentligen tänkt göra i två veckor nu. Ulla påminde mig i dag. Tur det!

Fina du, jag önskar dig verkligen en god fortsättning på det här nya året! Var inte rädd för tårar. Tacka för stunderna med skratt! Utforska vilka frågor du vill ställa om livet och ställ dem. När stunden är inne får du svaret.

Vi hörs snart igen!

Se på hur ditt år har varit och vad du vill inför nästa år

I dag är det ett lite speciellt tema i Doreen Virtues klokord. Det handlar om att se tillbaka på året som gått. För att uttrycka det lite drastiskt så tycker jag att mitt eget 2011 i mångt och mycket har varit ett riktigt skitår. Det har funnits väldigt många underbara ljuspunkter också – och jag vill verkligen försöka påminna mig dem. Men under julen som gick kom jag flera gånger att tänka på min nära, kära och fina vän som levde förra julen, men som sedan hastigt dog i februari. Hela mitt år har varit präglat av den förlusten, av det meningslösa i att någon jag älskade skulle ryckas bort ifrån mig. Det är för jävligt, helt enkelt. Och så har det varit lite annat ”gott & blandat” som jag säkert har beklagat mig över här på bloggen, vi behöver inte gå igenom allt det där igen.

Men visst, jag står här i dag och jag känner mig faktiskt vid bättre mod nu än för bara några veckor sedan. Det finns hopp om livet ändå. Jag har också otroligt mycket att vara tacksam över. Jag ser fram emot ett nytt år som jag hoppas bara kan bli bättre än det som snart går in på upploppet.

Nu får du läsa dagens text, utan mer av mitt gnäll . Och så får du fundera över vad som varit och vad du vill ska komma. Vad önskar du?

Review your year

We angels would like to spend today reviewing the past year with you. What stands out in your mind when you think about it? What did you learn? What are some of your favorite memories? What would you like to change and experience in the coming year?

We can help you prepare for the future by taking an honest look at the past. Every situation offers opportunities for you to learn and grow – sometimes the most painful times inspires the greatest changes and improvement in your life.

Regret nothing about the past months. Each moment was a masterpiece, since you lived it as God’s magnificent child. Use your memories as a catalyst to prepare and propel you into an even more amazing future.

We angels are with you through every day of every year, ready to help you upon request.

Thought for Today: I am God’s magnificent child. Every moment that I live is a masterpiece of learning and growth. I use this year’s lessons as a tool and platform for an even more amazing time to come. /Doreen Virtue, dag 363

Det känns onekligen lite speciellt att se på livet så här: Every moment that I live is a masterpiece of learning and growth. – De där stunderna jag hade velat vara utan, till exempel ögonblicket då jag fick dödsbudet (eftersom jag skulle vilja att verkligheten var annorlunda och att min vän fortfarande var i livet). Tänk att kunna se på de ögonblicken på det viset, som möjligheter att växa och utvecklas. Det är inte lätt. Men det är …. ja, du vet det ju vid det här laget: det är möjligt. Möjligt. Möjligt. Inte alltid. Inte varje sekund. Jag kan ha sorg, jag kan vara förbannad, besviken, rasande, arg och vilja skrika. Och då ska jag göra det. Sorg går inte över med tiden. Den behöver bearbetas. (Det lärde jag mig under höstens kurs i sorgbearbetning.) 

Men jag tycker ändå att det känns positivt att se det som varit som en plattform där jag står nu, med möjligheter att gå vidare och möta ”an even more amazing time to come”.

Du kan gärna stanna upp, skriva några rader om ditt eget år. Vad har hänt som varit viktigt? Vad har du lärt dig om dig själv? Vad har du upptäckt för goda sidor hos dig själv? Vad har du upptäckt att du tycker är viktigt för dig i ditt liv, av behov, av känslor som du vill uttrycka? Vad har du tyckt varit roligt?

Hur kan du göra för att få mer av detta goda under 2012?

Vilka idéer får du när du läser dagens teman igen:

* Jag är ansvarig för mitt eget liv, inför mig själv. Jag tar alla goda chanser att utvecklas.

* Jag påminner mig själv att en sida av livet är att det är en lek. Jag släpper taget och odlar en känsla av lättsamhet.

* I dag kan jag fira mitt liv genom att leka, dansa, sjunga, hoppa, skutta, vissla och ha roligt!

Fina du, iaktta dig själv med stor ömhet, värme och varsamhet. Du har gjort så gott du har kunnat det här året. Ibland blev resultatet som du önskade, ibland inte. Så är det. Det är det där som kallas livet. Titta igen på vilka de största lärdomarna du drar av det här året. Se vad du vill satsa på, vad du vill sätta fokus på under nästa år. Sätt gärna upp mål för nästa år, det gör att din hjärna arbetar för att nå dit, även när du vilar och sover. Ge dig själv ett underbart nytt år. Det är du värd.

Vi hörs igen imorgon!

I dag kan du utforska det lättsamma och lekfulla

Jag är inte ansvarig för andra människor. Vi lyder alla under vår egen medvetenhets lag. /Louise Hay, dag 363

Jag är varken ansvarig för eller inför andra människor. Det är bra att påminna sig då och då. Jag får ha integritet och jag får sätta gränser. Att inte vara ansvarig för någon annan innebär att andra människor själva har ansvar för sina handlingar. Det innebär att fastän vi kan hjälpa och stötta varandra (vilket ju är positivt) så kan vi aldrig överta ansvaret för någon annan människas liv. (Jag går inte in på sådant som handlar om när en älskad närstående ev ligger medvetslös i respirator.) Jag menar mer i vardagslag.

Ändå är det rätt lätt att glömma bort det där ibland. En del av oss har lätt för att lägga oss i andras liv. Vi tror att om vi bara kunde få den andra att förstå ”det” eller ”det”, så skulle personens liv bli så mycket bättre. Hahahaha, jag kan inte låta bli att skratta åt oss! Vi är som små myror som alla bär våra små stickor och barrstrån och egentligen borde vi ju ha fullt upp med det. Ändå vill vi så gärna tala om hur vår granne ska bära sitt lilla barr. Det kan bli riktigt invecklat när till exempel två personer (eller fler!) som alla tycker sig ha rätt att åsikter om de andras strån och barr råkar befinna sig på samma ställe. Det blir många åsikter, men barr och strån kommer inte så mycket närmare stacken när vi står där och påpekar och poängterar . Som tur är kan vi ta ett steg åt sidan och iaktta oss själva så här och då blir ju man ju alldeles mjuk och varm i hjärtat över alla våra små ansträngningar. Jag skrattar högt! Tänk om vi bara kunde slappna av lite mer i vardagslivet. Eller hur?! 

Och att inte ha ansvar inför någon innebär att du, om du skulle träffa på en sådan där myra med åsikter, får försöka släppa det och tänka att du har rätt att leva ditt liv som du vill. Det är verkligen inte lätt, särskilt inte om det handlar om närstående människor som du behöver sätta upp en gräns mot på ett visst område. Inte lätt, men möjligt. Precis som jag var inne på på juldagen skulle det verkligen vara underbart om alla skolbarn i vårt land kunde få lära sig Nonviolent Communication, NVC. Och om alla vi vuxna också kunde få det, såklart. Som jag ser det skulle det vara fantastiskt med något slags ”medborgarkurser” i NVC. Tills den dagen kommer får vi som vill göra vad vi kan för att lära oss mer och öva på att omsätta det i praktiken. Det är inte lätt, men möjligt.

Har du någon relation där du behöver påminna dig om att du faktiskt är en egen självständig person, med ett eget ansvar för ditt liv?  

I dag är det ”lättsamhetens ___dag”. I dag och varje ___dag är den dag då du ska känna dig lika fri som en fågel, ja lika fri som du gjorde som barn. Lek! Ha roligt! Det här är din dag för att finna din lycka och leva den.

Gör saker som får dig att må underbart. Gör saker som får dig att skratta. Gör saker som får dig att hoppa av glädje. Dansa, sjung, hoppa, skutta och vissla dig genom dagen. Fira ditt liv i dag! När du leker, skrattar, ler och har roligt blir du mer lättsam till sinnes. När du har blivit mer lättsam till sinnes har du släppt taget om det negativa. Ju lättare du känner dig, desto mer negativitet har du släppt. ___dagar är den dag då du ska släppa taget och odla en känsla av lättsamhet!

Kom ihåg att livet är en lek utan slut och att du kommer att leka den här leken i all evighet. /Rhonda Byrne, dag 363

Åh, de här temadagarna är bara så bra! I dag är det lättsamhetens torsdag, den får vi ta vara på och Rhonda B snålar inte med tipsen! Vad tar du till dig? Vad vill du passa på att göra i dag?

En affirmation utifrån det här kan vara: ”I dag är lättsamhetens torsdag och jag passar på att _______ (välj själv!) (på inandning) – livet är en lek utan slut och jag firar mitt liv i dag (på utandning).” 

Dagens teman:

* Jag är ansvarig för mitt eget liv, inför mig själv. Jag tar alla goda chanser att utvecklas.

* Jag påminner mig själv att en sida av livet är att det är en lek. Jag släpper taget och odlar en känsla av lättsamhet.

* I dag kan jag fira mitt liv genom att leka, dansa, sjunga, hoppa, skutta, vissla och ha roligt!

Fina du, jag önskar dig en riktigt härlig och livsbejakande dag! Se hur du kan upptäcka fler av de lekfulla sidorna av dig själv och fler av de lekfulla sidorna av livet. Utforska hur du vill fira den del av ditt liv som är lättsam och lekfull. Hör gärna av dig om vad du kommer på! Jag lägger ut din hälsning under ”Ringar på vattnet”! Vi kan alltid inspirera varandra .

Vi hörs igen lite senare!

Dina goda känslor ökar din frihet i livet

Kära läsare, i dag var det lite struligt med tekniken. Jag bloggade redan vid niotiden på morgonen, men uppkopplingen var lite seg och inlägget gick inte att publicera. När jag sedan satte mig på tåget var jag för seg (…) för att ta tag i det. Men nu så! Bättre sent än aldrig. Här kommer dagens inlägg.

Jag släpper mig själv och andra fria från det förflutnas smärta. /Louise Hay, dag 362

Det senaste dygnet har mina tankar gång på gång gått till journalistkollegerna Martin Schibbye och Johan Persson vars straff offentgliggjordes igår: elva år i etiopiskt fängelse. Ofattbart. Det går inte att föreställa sig vad de och deras närstående går igenom just nu. Det är helt fruktansvärt.

Efter att ha lyssnat på Ekots sändningar vid lunch och kvartifem i går tisdag, samt läst allting som Dagens Nyheter i dag tar upp om Schibbye och Persson (inklusive debattartikel av journalisten, författaren och Afrikakännaren Bengt Nilsson och en artikel i kulturdelen av den etiopiske journalisten Mesfin Negash) är det svårt att ha någon övertygad åsikt om vad som kan vara bäst att göra härnäst för den svenska duon. I korthet anses ett överklagande kunna ta flera år. Dessutom är det etiopiska rättssystemet genomkorrumperat och med fast hand styrt av premiärminister Meles Zenawi som är i toppen för denna enpartistat. De insatta menar att ett överklagande från Schibbye och Persson lika gärna kan leda till att en högre domstolsinstans skärper deras straff. Om de å andra sidan inriktar sig på att ansöka om benådning hos Zenawi måste de först erkänna att de är skyldiga till de påstådda brotten. Men – det är ändå ingen garanti för att de blir benådade och om de väljer att ansöka om benådning och får avslag kan de inte påbörja någon process om överklagande (för då har de ju erkänt). Jag vet inte om Moment 22 räcker som beskrivning av deras situation. En del menar att Sverige bör dra in sitt bistånd till Etiopien som ett påtryckningsmedel. Andra hävdar att det skulle vara helt verkningslöst, särskilt sedan Etiopien stängde sin ambassad i Sverige under 2010 för att länderna – enligt Etiopien – har så lite med varandra att göra. Istället skulle det behövas mer och större påtryckningar, t ex från EU och USA, för att sätta press på Etiopien.  

I ljuset av vad Martin Schibbye, Johan Persson och deras anhöriga går igenom just nu, blir det mesta av mitt eget vardagsgnäll så torftigt. Vad spelar en halsinfektion för roll ”om man jämför”? Vad spelar förseningar i tågtrafiken för roll ”om man jämför”? Strömavbrott? Osv. 

Istället kan jag , som Louise Hay skriver, släppa mig själv fri från det förflutnas smärta. Och om jag har något otalt med någon annan kan jag försöka att släppa den smärta som jag förknippar med henne eller honom. Det är inte säkert att jag lyckas på första försöket, men jag ta ett litet steg i alla fall.

Vem behöver du släppa fri från det förflutnas smärta?

I dag är det ”de goda känslornas ___dag”. I dag och alla andra ___dagar är den dag då du ska använda och förstora alla de goda känslorna inom dig.

Under hela dagen, ägna all din uppmärksamhet åt dina känslor. Fyll dig hela tiden med goda och positiva känslor, och ännu fler goda och positiva känslor, och ännu flera goda och positiva känslor. För att fylla dig med så mycket positiva känslor att du fullkomligt svävar över, fyll din dag med saker som får dig att må bra. Lyssna på din favoritlåt. Ät din favoritlunch. Träffa din bästa vän. Gör saker som du älskar och som får dig att må så bra att du praktiskt taget svämmar över av positiva känslor och helt enkelt inte kan få bort leendet från dina läppar. Du kommer att flöda över med så mycket positiva känslor att du kommer att sväva på moln hela dagen. /Louise Hay, dag 362

Jag känner en stor tacksamhet för att jag lever ett vardagsliv där jag kan få läsa en sådan här text på morgonen och känna att alla mina grundläggande behov (av mat, tak över huvudet, social och ekonomisk trygghet osv) är tillfredsställda, vilket gör att jag kan jobba med mig själv och min personliga och andliga utveckling. Det kan jag inte om jag lever ett liv där varje dag är en kamp för överlevnad.

Vilka är de goda känslorna som du vill använda och förstora i dag? Hur kan du använda dem?

En affirmation utifrån det här klokordet kan vara: ”I dag fyller jag mig hela tiden med goda och positiva känslor (på inandning) – jag gör saker som jag älskar och som får mig att må bra (på utandning).”

Dagens teman:

*Jag släpper mig själv fri från det förflutnas smärta.

*Jag sänder välsignelser och varma och goda tankar till Martin Schibbye, Johan Persson och deras anhöriga och till andra människor som liksom de är oskyldigt fängslade och lider i diktaturer runtom i världen.  

*I dag förstorar jag goda och positiva känslor inom mig och använder dem på olika roliga sätt gentemot mig själv och andra.

Vi tar änglarna direkt, i och med att klockan redan är 17. Ännu mer om tacksamhet, om att se varje ögonblick som en gåva.  

Cherish each moment

Every moment of this day is a precious gift. Within all circumstances, no matter how things appear, you can find the beautiful light of Divine love shining brightly. Allow that radiance to warm you today.

Your tenderness has a healing effect on those around you. Others may not understand why they feel better in your company, yet they feel drawn to you – ther’re attracted to your light, which reminds them of their heavenly home.

Appreciate each moment today, even if some of them seem ordinary or painful. As you love right now, you extract the maximum amount of joy from your life, since happiness can only be experienced in the present.

Thought for Today: I cherish this moment right now. I savor the love and joy within each circumstance, focusing on the positive in every situation. /Doreen Virtue, dag 362

Det här gillar jag:

• As you love right now, you extract the maximum amount of joy from your life.
• Appreciate each moment today, even if some of them seem ordinary or painful.
• Your tenderness has a healing effect on those around you.

Hur kan du ta tillvara möjligheten att påverka din omgivning? Hur kan du ta tillvara möjligheten att få ut maximalt av ögonblicket som är just nu?

Fina du, jag önskar dig en dag när du kan ta beslut om att släppa en del av det förflutnas smärta. Du kan be om att den smärta som du släpper ska ersättas med ljus och kärlek. Se hur din dag blir när du lever den i tacksamhet över att ditt liv i grunden är gott. Se hur du, genom att älska, kan få ut mer glädje – maximalt med glädje! – av ditt liv. Det är stort.

Vi hörs igen imorgon!