Hej kära vänner och läsare! Jag önskar dig en riktigt god fortsättning på det nya året! Det har varit lite dåligt med bloggande på sistone för min del. ”Till och med” WordPress har mejlat och undrat om jag ”glömt bort” min blogg . Men så här är det: I julas åkte jag på världens förkylning. Jag har faktiskt varit dålig sedan Annandag jul och legat i sängen sedan dess. Förutom onsdagen den 28 december då kära M och jag reste hem efter vårt julfirande. Det var senaste gången jag bloggade och då gjorde jag även ett inlägg till nästkommande dag (29 dec).

Med tanke på hur uselt det här året har börjat för mig när det gäller min hälsa, så kan det bara bli bättre nu. Jag käkar penicillin sedan en vecka och tänker att det väl måste börja verka snart. När M kom hem från jobbet i dag och hörde mitt hostande sa han att det där väl var ”old news” vid det här laget och att jag kanske kunde hitta på något nytt .

Kanske har du själv varit med om att man kan börja må dåligt mentalt och själsligt när kroppen inte hänger med som man vill? Så blev det för mig den här gången. Jag har verkligen deppat. Jag har letat tröst och uppmuntran i böcker och kan konstatera att jag fick både och i Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert (alltså den som blev Lyckan, kärleken och meningen med livet på svenska, blev tipsad om att läsa om den på originalspråk). Sedan har jag också läst om (nästan färdig) boken Drömliv: lycklig på riktigt av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander (Norstedts pocket, 2010). I båda böckerna har jag strukit under otroligt mycket. Det blir särskilt tydligt i Drömliv som jag ju läste för ungefär ett år sedan och skrev rätt mycket om här på bloggen, eftersom jag gillade den skarpt. Förra gången mådde jag jättebra och allt som stod i boken bara bekräftade saker jag redan ”visste och kände” – fast formulerat på ett underbart sätt och med väldigt nakna, ärliga egna berättelser om tillkortakommanden och svagheter från de två författarna. (Jag skrev så positivt om boken att Karin Nordlander fick höra talas om det från någon som hade läst bloggen. Hon hörde av sig till mig och vi var faktiskt och fikade ihop en gång i Stockholm när jag var där i september – kul! Vi har börjat skissa på att jag ska hjälpa henne att arrangera en meditationskurs i Göteborg. Det vore fantastiskt roligt.)

Hur som helst. Den här gången har jag alltså strukit under en himla massa i boken. ”Allt” talar till mig på ett särskilt sätt. Så mycket ger mig tröst och uppmuntran där jag befinner mig nu. Till exempel att jag blir rädd och orolig när jag låter egot sitta i förarsätet i mitt liv (och det var jag under lång tid i höstas när det gäller min förmåga att kunna försörja mig – jag ville ju bara ha ”lite koll” och det funkar ju inte så här i världen, men jag ville ändå…). Om jag däremot bygger upp och utvecklar kontakten med min själ och min inre röst och vågar förlita mig på den, så är ett annat scenario möjligt (inte bara ett, förresten). Det är det jag har strukit under nu.

I dag har jag varit och fått en bowenbehandling, som är en mycket speciell, härlig och mjuk form av massage, kan man säga. Den gjorde gott, särskilt som mitt otroligt stillasittande och sänggliggande liv de senaste veckorna gjort att jag fått ont i axlar och nacke… Efteråt satt Ulla och jag och småpratade lite och jag fick lust att dra ett klokord i hennes lilla skål. Det blev faktiskt tre stycken innan det var klart. Det stod: Acceptera och gå vidare. (Ulla sa att det kanske handlade om förkylningen ) – Du är stark. – Din visdom kommer inifrån.

De tre orden stämde bra överens med de klokord jag fick i en sådan där änglakortlek av Doreen Virtue häromdagen. De handlade om, i tur och ordning: att förlåta och gå vidare – att ha integritet och göra det som stämmer överens med min inre övertygelse – att vara en ljusarbetare och låta den gudomliga kraften strömma genom mig.

I julklapp fick jag bland annat boxar med klokord av Maria Fontaine som jag hade önskat mig. I Tankar om Livet 2 står det så här i dag, den 16 januari:

Vi borde aldrig vara rädda för tårar. De mjukar upp våra hjärtan, tvättar våra ögon och gör att vi ser klarare.

Jag får lov att ha usla veckor, när livet och tillvaron känns hopplösa och jag varken vet ut eller in. Sedan är det underbart när det går över och blir bra och jag mår okej igen! Men ingenting under de där svarta och svåra dagarna blir bättre av att jag klankar ner på mig själv och uttrycker förakt för hur jag mår. Jag får vara ledsen. Och det har jag varit de här veckorna. Väldigt ledsen.

När jag bläddrar i Rhonda Byrnes bok stannar jag till på 15 januari och tänker att det ordet stämmer bra på hur jag har haft det på sistone:

Det faktum att du börjar ställa frågor om livet är ett tecken på att du är nära ett riktigt genombrott.

Sanningen om livet finns tillgängligt för alla, precis som den alltid har gjort, men bara de som ställer frågor får svar och upptäcker sanningen. När vi ställer frågor och hyser en djup önskan om att få svar, då kommer vi att dra till oss svaren i en form som vi kan förstå.

För att få svar i livet måste du börja ställa frågor.

Tröst för mig just nu som varit nere på botten och krälat runt ett tag. Suck. Så kan det vara ibland. 

Men nu känns det bättre i alla fall.

Fina du, jag hoppas att jag kan blogga snart igen. Nu ska jag gå och börjamed middagen (vi ska testa ett nytt recept med lammfärs, återkommer om hur det blev). Medan jag lagar mat ska jag äntligen ta mig tid att göra en sådan där förkylningsdrink med ingefära, citron och honung, som jag ju egentligen tänkt göra i två veckor nu. Ulla påminde mig i dag. Tur det!

Fina du, jag önskar dig verkligen en god fortsättning på det här nya året! Var inte rädd för tårar. Tacka för stunderna med skratt! Utforska vilka frågor du vill ställa om livet och ställ dem. När stunden är inne får du svaret.

Vi hörs snart igen!

Men visst, jag står här i dag och jag känner mig faktiskt vid bättre mod nu än för bara några veckor sedan. Det finns hopp om livet ändå. Jag har också otroligt mycket att vara tacksam över. Jag ser fram emot ett nytt år som jag hoppas bara kan bli bättre än det som snart går in på upploppet.

Nu får du läsa dagens text, utan mer av mitt gnäll . Och så får du fundera över vad som varit och vad du vill ska komma. Vad önskar du?

Review your year

We angels would like to spend today reviewing the past year with you. What stands out in your mind when you think about it? What did you learn? What are some of your favorite memories? What would you like to change and experience in the coming year?

We can help you prepare for the future by taking an honest look at the past. Every situation offers opportunities for you to learn and grow – sometimes the most painful times inspires the greatest changes and improvement in your life.

Regret nothing about the past months. Each moment was a masterpiece, since you lived it as God’s magnificent child. Use your memories as a catalyst to prepare and propel you into an even more amazing future.

We angels are with you through every day of every year, ready to help you upon request.

Thought for Today: I am God’s magnificent child. Every moment that I live is a masterpiece of learning and growth. I use this year’s lessons as a tool and platform for an even more amazing time to come. /Doreen Virtue, dag 363

Det känns onekligen lite speciellt att se på livet så här: Every moment that I live is a masterpiece of learning and growth. – De där stunderna jag hade velat vara utan, till exempel ögonblicket då jag fick dödsbudet (eftersom jag skulle vilja att verkligheten var annorlunda och att min vän fortfarande var i livet). Tänk att kunna se på de ögonblicken på det viset, som möjligheter att växa och utvecklas. Det är inte lätt. Men det är …. ja, du vet det ju vid det här laget: det är möjligt. Möjligt. Möjligt. Inte alltid. Inte varje sekund. Jag kan ha sorg, jag kan vara förbannad, besviken, rasande, arg och vilja skrika. Och då ska jag göra det. Sorg går inte över med tiden. Den behöver bearbetas. (Det lärde jag mig under höstens kurs i sorgbearbetning.) 

Men jag tycker ändå att det känns positivt att se det som varit som en plattform där jag står nu, med möjligheter att gå vidare och möta ”an even more amazing time to come”.

Du kan gärna stanna upp, skriva några rader om ditt eget år. Vad har hänt som varit viktigt? Vad har du lärt dig om dig själv? Vad har du upptäckt för goda sidor hos dig själv? Vad har du upptäckt att du tycker är viktigt för dig i ditt liv, av behov, av känslor som du vill uttrycka? Vad har du tyckt varit roligt?

Hur kan du göra för att få mer av detta goda under 2012?

Vilka idéer får du när du läser dagens teman igen:

* Jag är ansvarig för mitt eget liv, inför mig själv. Jag tar alla goda chanser att utvecklas.

* Jag påminner mig själv att en sida av livet är att det är en lek. Jag släpper taget och odlar en känsla av lättsamhet.

* I dag kan jag fira mitt liv genom att leka, dansa, sjunga, hoppa, skutta, vissla och ha roligt!

Fina du, iaktta dig själv med stor ömhet, värme och varsamhet. Du har gjort så gott du har kunnat det här året. Ibland blev resultatet som du önskade, ibland inte. Så är det. Det är det där som kallas livet. Titta igen på vilka de största lärdomarna du drar av det här året. Se vad du vill satsa på, vad du vill sätta fokus på under nästa år. Sätt gärna upp mål för nästa år, det gör att din hjärna arbetar för att nå dit, även när du vilar och sover. Ge dig själv ett underbart nytt år. Det är du värd.

Vi hörs igen imorgon!

Jag är varken ansvarig för eller inför andra människor. Det är bra att påminna sig då och då. Jag får ha integritet och jag får sätta gränser. Att inte vara ansvarig för någon annan innebär att andra människor själva har ansvar för sina handlingar. Det innebär att fastän vi kan hjälpa och stötta varandra (vilket ju är positivt) så kan vi aldrig överta ansvaret för någon annan människas liv. (Jag går inte in på sådant som handlar om när en älskad närstående ev ligger medvetslös i respirator.) Jag menar mer i vardagslag.

Ändå är det rätt lätt att glömma bort det där ibland. En del av oss har lätt för att lägga oss i andras liv. Vi tror att om vi bara kunde få den andra att förstå ”det” eller ”det”, så skulle personens liv bli så mycket bättre. Hahahaha, jag kan inte låta bli att skratta åt oss! Vi är som små myror som alla bär våra små stickor och barrstrån och egentligen borde vi ju ha fullt upp med det. Ändå vill vi så gärna tala om hur vår granne ska bära sitt lilla barr. Det kan bli riktigt invecklat när till exempel två personer (eller fler!) som alla tycker sig ha rätt att åsikter om de andras strån och barr råkar befinna sig på samma ställe. Det blir många åsikter, men barr och strån kommer inte så mycket närmare stacken när vi står där och påpekar och poängterar . Som tur är kan vi ta ett steg åt sidan och iaktta oss själva så här och då blir ju man ju alldeles mjuk och varm i hjärtat över alla våra små ansträngningar. Jag skrattar högt! Tänk om vi bara kunde slappna av lite mer i vardagslivet. Eller hur?! 

Och att inte ha ansvar inför någon innebär att du, om du skulle träffa på en sådan där myra med åsikter, får försöka släppa det och tänka att du har rätt att leva ditt liv som du vill. Det är verkligen inte lätt, särskilt inte om det handlar om närstående människor som du behöver sätta upp en gräns mot på ett visst område. Inte lätt, men möjligt. Precis som jag var inne på på juldagen skulle det verkligen vara underbart om alla skolbarn i vårt land kunde få lära sig Nonviolent Communication, NVC. Och om alla vi vuxna också kunde få det, såklart. Som jag ser det skulle det vara fantastiskt med något slags ”medborgarkurser” i NVC. Tills den dagen kommer får vi som vill göra vad vi kan för att lära oss mer och öva på att omsätta det i praktiken. Det är inte lätt, men möjligt.

Har du någon relation där du behöver påminna dig om att du faktiskt är en egen självständig person, med ett eget ansvar för ditt liv?  

I dag är det ”lättsamhetens ___dag”. I dag och varje ___dag är den dag då du ska känna dig lika fri som en fågel, ja lika fri som du gjorde som barn. Lek! Ha roligt! Det här är din dag för att finna din lycka och leva den.

Gör saker som får dig att må underbart. Gör saker som får dig att skratta. Gör saker som får dig att hoppa av glädje. Dansa, sjung, hoppa, skutta och vissla dig genom dagen. Fira ditt liv i dag! När du leker, skrattar, ler och har roligt blir du mer lättsam till sinnes. När du har blivit mer lättsam till sinnes har du släppt taget om det negativa. Ju lättare du känner dig, desto mer negativitet har du släppt. ___dagar är den dag då du ska släppa taget och odla en känsla av lättsamhet!

Kom ihåg att livet är en lek utan slut och att du kommer att leka den här leken i all evighet. /Rhonda Byrne, dag 363

Åh, de här temadagarna är bara så bra! I dag är det lättsamhetens torsdag, den får vi ta vara på och Rhonda B snålar inte med tipsen! Vad tar du till dig? Vad vill du passa på att göra i dag?

En affirmation utifrån det här kan vara: ”I dag är lättsamhetens torsdag och jag passar på att _______ (välj själv!) (på inandning) – livet är en lek utan slut och jag firar mitt liv i dag (på utandning).” 

Dagens teman:

* Jag är ansvarig för mitt eget liv, inför mig själv. Jag tar alla goda chanser att utvecklas.

* Jag påminner mig själv att en sida av livet är att det är en lek. Jag släpper taget och odlar en känsla av lättsamhet.

* I dag kan jag fira mitt liv genom att leka, dansa, sjunga, hoppa, skutta, vissla och ha roligt!

Fina du, jag önskar dig en riktigt härlig och livsbejakande dag! Se hur du kan upptäcka fler av de lekfulla sidorna av dig själv och fler av de lekfulla sidorna av livet. Utforska hur du vill fira den del av ditt liv som är lättsam och lekfull. Hör gärna av dig om vad du kommer på! Jag lägger ut din hälsning under ”Ringar på vattnet”! Vi kan alltid inspirera varandra .

Vi hörs igen lite senare!